halmstad är aldrig så dött (eller kanske snarare är det som mest levande) som när man cyklar genom henne en onsdagsnatt, tio över tre och ser en fågel slumra på trottoarkanten, hör en kotte falla till marken vid allén. då är hon som vackrast, död eller levande.
galet fint majseee!
SvaraRaderaRiktigt fint~
SvaraRadera