söndag 17 juli 2011

till min fina vän

hej.
förlåt att jag inte kan svara på dina vackra och tårfyllda sms, jag vet inte vad jag ska säga. att hjälpa någon verbalt har aldrig varit min grej och hur mycket jag än bara vill finnas där så känns det så svårt. att du har det jobbigt skär mer i mitt hjärta än något jag har känt på länge, och jag vill bara skrika högt och argt åt den som har gjort det mot dig. "det är fel på mig. vad ska jag göra?" älskling. jag vet inte. du vet inte och han vet inte heller. jag vill bara att du ska må bra, men hur kan jag egentligen hjälpa dig? att bjuda på en fika med gifflar och hallonsoda i parken känns bra för stunden, men hur mår du när du kommer och ligger i din säng och hela din kudde är genomblöt av alla känslor? hur bra har min fika hjälpt då? jag vill göra så mycket för dig att allt känns för litet.

fina du, även om det här bara är en massa tecken på en skärm för alla andra så hoppas jag att du vet hur mycket jag känner med dig. att bara du förstår den egentliga innebörden i orden jag skriver, och att de bara finns för din skull. att du är typ den finaste jag har. att du mår dåligt skär i mig. jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

till dig,
fyllt av kärlek.

3 kommentarer:

  1. det här var det finaste på länge! verkligen.

    SvaraRadera
  2. du vet att jag grät när jag läste det här va? som att jag inte gjort det tillräckligt typ hela dagen då!!!!! hihi. idiotälskling tack. inte bara för inlägget, utan mer för din existens.

    SvaraRadera