onsdag 8 januari 2014

Under det rosa täcket

Så har jag äntligen läst Nina Björks bok Under det rosa täcket! Jag gav denna boken till min pappa i julklapp (fler recensioner av julklappar jag gav bort finns här, här och här) med en liten förhoppning om att jag själv skulle hinna sno den innan jag åkte tillbaka hem till Arvika. Och tänka sig! Det var precis vad som hände.

Jag hade hört väldigt mycket om den här boken innan jag läste den själv, den hade kallats en ögonöppnare, en feministisk bibel, en klassiker (trots att den kom ut 1996!) och jag hade svalt detta med hull och hår. Jag var beredd på en upplevelse bättre än choklad och Tjaijkovskij! Bättre än Twitter och Instagram! Bättre än en spanjors första snöbollskrig i de värmländska skogarna! Så var boken nu såhär bra? Nej, det är väl klart den inte var. Jag har aldrig varit med om maken till orimligt höga förväntningar, jag brukar snarare tänka tvärtom och sätta superlåga förhoppningar för att slippa bli besviken. Och besviken är väl egentligen fel ord, jag tyckte ändå att Under det rosa täcket var bra, men för att ha kallats tidlös tyckte jag att den var ganska tidsbunden. Visst finns det mycket boken tar upp som än idag verkar vara ett stående inslag i genusdebatten men för mig känns mycket i boken som självklart. Det känns som att vi har kommit väldigt långt ifrån det som var då. Vilka lyxproblem va? Äh, klart att alla som är det minsta intresserade av feminism bör läsa denna boken och ta till sig det som står men för mig kändes den mer som en historiebeskrivning än en källa till ny kunskap. Jag tänker att denna boken verkligen var en ifrågasättande ögonöppnare för många när den kom, men för mig känns den mest inaktuell. Det känns faktiskt som att feminismen idag har kommit väldigt långt ifrån att ha varit så luddig och biologiskt fokuserad som den verkar ha varit -96. Men vad vet jag, -96 var ju jag bara en liten parvel i polarnopyretkläder som kravlade omkring på mitt egna rosa lilla täcke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar