Satt och surfade och hamnade av en något oklar anledning inne på familjeliv och flashback. Efter en stund spenderad på dessa två hemsidor kom jag (av en kanske inte så oklar anledning) att tänka på det här med att många snubbar säger att deras flickvänner typ tror att de är tankeläsare och hur de inte förstår kvinnors subtila signaler. Jag har en newsflash för er: det är inga subtila signaler! Det är klara och tydliga signaler som inte är svåra att tolka om en växt upp med tillåtelse att känna och uttrycka känslor. Problemet är alltså inte att din flickvän säger nej när hon menar ja (LOL OK HÖRNI NEJ=NEJ), problemet kommer betydligt djupare ifrån än så och beror till stor del på det här med patriarkatet och dess könsroller. Män fostras in i den starka, tysta machorollen medan kvinnor fostras in i den känsliga, omtänksamma kvinnorollen. Män ska ju som bekant enligt mansrollen inte visa eller knappt ens känna känslor och därmed ska alltså kvinnan sköta hela det känslomässiga arbetet i heteroförhållanden, samhällen och på alla andra ställen.
Feminismen handlar inte enbart om att göra det bättre för kvinnor, så som vissa verkar tro, det handlar om att göra världen bättre för alla. Det handlar om att låta alla vara sig själva (mycket på detta temat på sista tiden, huh?), om att ge alla lika chans att utveckla hela personer och inte bara en viss roll. Alla behöver få känna känslor och alla behöver få känna sig starka. Alla behöver känna att de är värda något som personer, inte bara för att de uppfyller normens krav på det kön en har utanför att de är den de är. Många snubbar måste lära sig att känna och visa känslor men det är säkert inte alltid så lätt. Strukturerna är tyngre än att det går på en dag men de håller på att luckras upp. Vi kommer en dag tillåta varandra att vara personer, inte kön.
(jag ber om ursäkt för ev hetero- och cis-normativitet i detta inlägg.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar