Vila i frid köttbiten ✝

När jag åkte tåg hem till Halmstad från Arvika förra veckan satt jag och tjuvlyssnade på en massa samtal, bland annat ett mellan två tanter som satt och läste en tidning. Helt plötsligt hör jag den ena tanten kläcka ur sig ”VILA I FRID KÖTTBITEN!” ur en artikel i tidningen, och jag gjorde mig mentalt förberedd på att få höra en låååång negativ harang om hur människor minsann behöver kött och protein och vad ska en annars ha till sin potatis osv osv. Men den kom aldrig! Istället säger tanten ”åh vad bra att de skriver om detta. Jag har minst två köttfria dagar i veckan, så himla mycket kött behöver man ju inte.” och jag trodde jag skulle smälla av. Här kom en gigantisk fördom förbipromenerande och krossades lite sådär som det kan vara på en torsdagseftermiddag.

Det hade varit så skönt om alla var så positiva till en ganska enkel världsförbättring, så varför förstår inte alla grejen? Nu ska jag dock inte uttala mig för starkt, jag äter kött ibland och kan verkligen njuta av det, jag kallar mig alltså inte vegetarian eftersom att det är en stämpel med mycket innebörd som jag inte kan stå för än. MEN jag håller på och lära mig! Jag har tur som har lärt känna så mycket smarta personer som är engagerade och inte äter kött eller andra animaliska produkter och ju mer jag umgås med dem och reflekterar, desto svårare blir det för mig att själv äta kött utan att skämmas över min egen dåliga moral. Jag tänker att det enda som krävs är reflektion och öppenhet för något en kanske inte vet så mycket om.

 Jag tänkte också på när jag gick i trean på Sturegymnasiet, en ganska engagerad och politisk skola som ville införa en köttfri dag i veckan i skolans matsal, och jag minns att en fruktansvärt stor del av min klass var emot förslaget. Om inte ens vi radikala ungdomar förstår en sådan enkel sak som en random tant på tåget har kunnat lära sig vid 80 års ålder, hur ska vi då kunna förändra? Många av oss unga är nog väldigt låsta vid att just vårt tänk är rätt (hej mamma) men kanske är det inte alltid så? Ibland måste vi kanske lyssna till dem med längre livserfarenhet och större kunskap om vikten av att lyssna på andra och ompröva sina åsikter för sig själv för att kunna bli säker på var en står och vad en tycker. Vi måste ge det okända en chans för att lära oss mer och bli starkare i revolutionen.