Jag pluggar alltså klassisk kontrabas på Musikhögskolan Ingesund i år och har där med en hel del musiklektioner (okej ja jag har bara musiklektioner. livet ♥♥♥♥). På mitt huvudinstrument har jag en lektion i veckan med vår grymma ordinarie lärare och en lektion i månaden med vår "extralärare", en fantastisk person och kontrabasist som i princip alla på skolan beundrar. Han var här häromdagen och då kom jag att tänka på en kanske lite konstig sak, hur hade han setts på om han varit kvinna? Beundras han enbart på grund av sina musikaliska kunskaper eller ser vi upp till honom också för hans ovanliga person, roliga tröjor och stora skägg? Hur hade vi sett på honom om han vore kvinna? Hade hans håriga rygg, stora mage och strumpor i sandalerna setts på som lika roliga detaljer till hans persona om han varit kvinna? Hur påverkar kön hur vi ser på en person som kan ses som annorlunda?
En vill ju gärna tro och hoppas att kön och andra diskrimineringsgrunder inte påverkar hur en ser på personer, men jag tror faktiskt inte att det är så. När jag gick i mellanstadiet hade vi en samarbetsperson som var med och stöttade vår (löjligt bråkiga) klass. Ibland när vi gjorde samarbetsövningar gjorde vi den här grejen där någon i gruppen ska falla ner från en stol och resten av gruppen ska ta emot. När vår person gjorde detta upptäckte vi att hen inte hade rakade armhålor (EWWWWWW) och efter detta bemötte vi henom på ett helt annat sätt och vägrade ge hen en chans. Självklart var det inte medvetet men visst känner vi igen det här? Personer som faller utanför normen accepteras inte på samma grunder som de som faller inom normen och det är inte rättvist. Det borde inte funka så i samhällen 2014. Jag önskar att alla verkligen kunde se personer som riktiga personer istället för någon som ska uppfylla den förväntade rollen. Det hade varit så skönt om vi alla kunde leva och ses på lika villkor istället för att bara ses som rekvisita som ska vara så som vi förväntar oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar