torsdag 29 maj 2014

om -> ♀♀♀ och systerskap


Har jag berättat om när jag först började fundera över feminism och framförallt, att använda sig av kvinnomärket i den kampen? Jag satt i en buss på väg till Liseberg med SKUNIK, mitt gäng i kyrkan i Halmstad, och pratade med en kompis när jag plötsligt ser att hon hade en tatuering med ett kvinnomärke. Jag var helt oförstående och frågade varför hon hade valt att ha det på sin kropp? Detta är ju alltså rakt efter den feministiska backlashen som var 00-talet där jag växte upp, jag hade nästan aldrig sett tecknet användas och visste inte riktigt vad det stod för heller. Hennes svar "för systerskapet och för jämställdhet". Jag minns hur förvirrad jag blev, jag fattade ingenting men noterade väl det någonstans bak i huvudet och funderade på det ibland. Julia introducerade mig till den nya feminismen, den fjärde vågen, och fick mig att tänka på hur vi som tjejer blivit uppfostrade av världen att alltid vara två stycken bästisar, att konkurrera med varandra för killars uppmärksamhet och att säga "jag umgås hellre med killar, tjejer är så jobbiga". Julia är fortfarande en förebild för mig, Julia som showar off accidental vaginas på instagram, tecknar Gudrun och fantastiska självporträtt med så mycket känsla att en aldrig glömmer bort dem, Julia som har en lillasyster som är en av mina bästa vänner och en storasyster som tagit hand om mig när jag mått dåligt. Tack vare Julias kvinnomärkestatuering började jag tänka och därför bär jag nu stolt märket runt min hals, på min väska och på tröjor av olika slag - för att få unga tjejer att börja fundera på vilka de är utanför samhällets normer och för att få dem att inse att systerskap är något av det viktigaste och vackraste en som kvinna kan ha i livet.

Ni hittar Julia på instagram: @suddgummit @accidentalvagina och @dinochmin

onsdag 28 maj 2014

Maskulint Initiativ

Jag fick en förfrågan om att skriva om den här nya grejen på Facebook, Maskulint Initiativ, en sida som startades 26/5 och i skrivande stund har 17.261 likes, fler än t ex Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Sidan beskriver sig själva som ett politiskt parti som "slår ifrån sig alla slags politiska stämplar. Vi kämpar endast för de grundläggande mänskliga rättigheterna, alla människors lika värde samt en genuin könsneutralitet. Här är alla välkomna". Känns det igen? Själv tycker jag att det påminner ganska rejält om vad Feministiskt Initiativ står för: "att samhället i alla avseenden beaktar de mänskliga rättigheterna och tryggar rätten till hälsa, arbete, bostad, utbildning, social omsorg och trygghet. Politiken ska användas för att säkra människors lika möjligheter och utfall oavsett kön, hudfärg, etnicitet, klasstillhörighet, sexualitet, funktionsförmåga eller könsidentitet". Båda partierna verkar stå för lika, mänskliga rättigheter för alla. Så om de har samma ideologiska utgångspunkt - vad är problemet? Varför joinar inte alla de här 17.261 personerna istället FI?

För att vara helt ärlig har jag inte en aning och jag är kanske egentligen fel person att skriva om detta, då jag (som ni antagligen och förhoppningsvis vet) är engagerad i FI. Jag har dock funderat lite och kommit fram till dessa två anledningar till att stötta MI.
- du är snubbig snubbe som stör sig på att FI heter något med feminin=kvinna=DU ÄR JU FAKTISKT EN MAN HERREGUD SKA INTE MÄN FÅ VARA MÄN LÄNGRE??!?!?!?
ok. Jag kan faktiskt på ett sätt förstå att namnet Feministiskt Initiativ och ordet feminism "skrämmer bort" folk. Det har ju varit typ hundra tusen miljoner diskussioner om detta på interwebz, varför ska det heta feminism när det handlar om jämställdhet? Borde det inte egentligen heta jämställdism eller humanism? Jag tror att detta handlar till stor del om okunskap och oförståelse så när någon ställer dessa frågorna till mig brukar jag alltid länka till det här inlägget. Där förklarar Michaela (hej blekk) mycket pedagogiskt och bra varför det heter och bör heta feminism, så vet du inte det, läs den texten!
- du tror att det är ett skämt.
jag hade faktiskt ett par facebookvänner som likeade denna sidan idag, så jag skrev till dem och undrade lite varför. De flesta svarade att det ju var ett skämt, ingen seriös sida liksom. Jag hoppades på det och gick vidare med livet. När jag surfade in lite senare såg jag ett inlägg från adminsen: "Fråga: Vad står ni för mer konkret? Svar: Vi jobbar just nu på ett partiprogram där ni snart kommer kunna läsa mer ingående svar." och "Fråga: Kommer man kunna rösta på er i Valet 2014? Svar: Ja!". Så om du gillar denna sidan för att du tror att det är skämt är det bara att unlikea. Dessa snubbar tycker nog att de själva är roliga, men de skojar inte.

Jag har alltså funderat hela dagen och inte kommit fram till fler/rimligare förklaringar. Jag kan helt enkelt inte förstå varför en tycker att det är roligt eller vettigt att gilla sidan Maskulint Initiativ. Jag tycker mest att det verkar lite osmart, för om du står för mänskliga rättigheter och jämställdhet så finns det redan ett parti för dig, och det partiet heter Feministiskt Initiativ. Om du inte gillar mänskliga rättigheter och om namnet fortfarande stör dig efter att ha läst Michaelas text om det så tycker jag att du ska gå och lägga dig under en sten och inte komma tillbaka förrän du har kommit längre i din utveckling. Och det är inget skämt.

måndag 26 maj 2014

Om EU-valet, vad vi som feminister måste göra och om pappa.


Att vi f!na kom in är helt ofattbart (5.3 fantastiska jävla procent!!!) men ännu mer ofattbart är trots allt SDs 9.7%, och resultaten från t ex Danmark, där det högerextrema Dansk Folkeparti har fått fyra mandat, ett mer än Miljöpartiet som blev nästa största parti här i Sverige. Detta är för mig bara ytterligare ett bevis på hur vi som fått och skaffat oss kunskap måste sprida den till alla vi möter. Vi måste orka vara jobbiga och tråkiga, påpeka sexistiska, rasistiska, trans/homofoba skämt - vi måste orka. Framförallt ser jag nu hur vi måste orka förklara. Det är inte lätt att få sin världsbild omskakad och det är inte lätt att förändra sitt tankesätt. Vi måste orka stå där, som de stöttepelare vi vill och kan vara, och fånga upp folk som undrar innerst inne men kanske inte vågar fråga, prata med alla som tycker att det är ju faktiskt så himla bråkigt i orten det är väl inget fel på att vilja ha det lugnt där en bor, förklara för dem varför det faktiskt är så fruktansvärt dumt och historielöst att envisas med att säga n****boll, vi måste orka ta emot med öppna famnar och framförallt så måste vi orka förklara samma sak om och om och om och om igen. Vi går ut i samhället som en sorts utbildare, för feminism är faktiskt ingen åsikt - det är en nivå av kunskap. Vi måste komma ihåg målet och inte tappa bort oss i hur jobbigt det är att alltid vara den som "skapar dålig stämning" (DRA INTE TRÅKIGA OCH FÖRTRYCKANDE SKÄMT OM DU VILL SLIPPA DÅLIG STÄMNING). Vi måste orka för utan oss blir det ingen förändring. Vi är förändringen och vi skapar förändringen nu. Det händer nu.

Trots de extrema högervindarna som blåser omkring i Europa och trots att Soraya Post - inte bara som första romska kvinna utan också som företrädare för det första feministiska partiet i Europaparlamentet - kom in, så är det största av allt för mig smset som kom från mamma ikväll: "du kommer inte att tro det, men din far är en av dem som valde FI!". Pappa, det är så synd att jag har ärvt din oförmåga att uttrycka glädje och kärlek vår familj emellan, för nu mer än någonsin vill jag berätta för dig hur lycklig jag är över din insats och åsikt. Jag längtar tills den dagen kommer då jag har barn i min närhet som jag kan berätta för att min pappa minsann var med i revolutionen. Min pappa och jag var med när det hände (för det händer verkligen nu). Nu mer än någonsin vill jag visa min stolthet över dig för hela världen, nu gör det ingenting om du ställer dig på en bänk på stora torg och skriker JAG ÄR MAJA ÖSTLINGS PAPPA. Nu kommer jag stå bredvid dig, lika bredbent och lika stolt (och lika villig att göra något pinsamt för att skämma ut den andre av oss...). Nu mer än någonsin älskar jag dig.

onsdag 21 maj 2014

Queer Carrie Project!

 

Jag är knappast den enda som flertalet gånger varvat igenom alla sex säsonger av Sex and the City, jag har verkligen älskat den serien och beundrar systerskapet som visas upp där på så många sätt. Jag stör mig dock på några grejer med serien; att i princip alla är vita, att det ständigt blir mycket fokus på utseende och att det är så himla himla heteronormativt, men till det jag tänkte tipsa om idag! Det tjejerna gör mestadels av tiden är ju faktiskt att tänka på en massa snubbar, gnälla om en massa snubbar, prata om en massa snubbar, dejta en massa snubbar osv osv. Det är otroligt stort fokus på hur en bäst får snubbars uppmärksamhet, hur en bäst suger av en snubbe, hur en ska bete sig för att behålla snubben när en väl har *lyckats få* honom. Detta tröttnade dock Elisa Kreisinger på, och därför har hon skapat det fantastiska projektet Queer Carrie Project. I tre femminutersvideos har hen klippt ihop scener från SATC, säsong 1, säsong 2 och säsong 3-6, där gänget har lämnat all tråkig hetero-och-cis-normativitet och istället visar upp en betydligt mer queer inställning! Det är kul! Som Elisa själv skriver "It may have taken 6 years to complain about men but they’ve done something about it!". Så om du också älskar feminism och SATC, kolla in filmerna och andra projekt Elisa har gjort här! ←länk