tisdag 24 maj 2011

allt för min syster


idag pratade jag med patricia om väder och sol och jordens undergång. om att solen inte hade visat sig sen den där dagen som tydligen var domedagen. om att man mår sämre när det blåser och regnar hela tiden. fnissade lite åt vår rädsla för döden men kände ändå hugget inuti som inte riktigt vill ut.

ikväll blev jag skjutsad hem på baksidan av en moppe. i regn. så himla ovant och mysigt. är det inte konstigt hur snabbt ens perspektiv förändras? det var inte alls längesen jag stirrade mig trött på moppepojkar, men numera känns de så små. jag antar att det är det som händer när man växer upp. att ens värld långsamt förändras och utvecklas till något större; från cykelpakethållare till moppe till bil.

imorgon har jag utvecklingssamtal. jag hatar utvecklingssamtal. jag är verkligen livrädd för utvecklingssamtal. min mamma försökte prata med mig men jag är ju omöjlig som vanligt. tror jag är rädd för att bli bedömd och nedtryckt. att folk inte ska vara nöjda med mig. att jag inte ska vara bra nog. kul att man lever med samma problem som resten av alla miljontals tonårsflickor. hatar att vara mainstream.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar