Du behöver inte vara man för att skriva musik!

Veckans ämne här för mig på Ingesund är musikhistoria. Kursen har komprimerats till att allt ska gås igenom på en vanlig vecka med tenta på fredag. Trots att kursen redan är komprimerad till typ det minsta så tänkte jag förenkla det ännu lite mer: snubbar snubbar snubbar snubbar några jävligt douchiga snubbar och så lite fler snubbar. Och jag känner bara såhär:

För hela (musik)historien är fylld med män. Kvinnorna har glömts bort eller inte ens tillåtits att existera. Vi fick i uppgift att spela upp ett stycke som betytt mycket för oss och vår musikaliska resa och jag insåg där och då att jag aldrig, under elva år som kontrabasist i många olika sammanhang, har spelat något av en kvinna som inte har varit min lärare. Hur. Jävla. Absurt. Är. Inte. Det?!?!?!? Jag blir galen och så himla arg när jag tänker på det.

Under kursens gång har hittills tre kvinnor nämnts, och ickeförvåningen fortsätter när vi märker att alla tre bara nämns i samband med den relation deras liv hade till mannens: Yvonne Loriod - "älskarinna och pianist", som min lärare så fint uttryckte det, till Messiaen. När jag frågade när hon levde, eftersom att vi har årtal på precis alla andra vi har tagit upp, så vet läraren inte det men han säger att hon var "mycket yngre". OK. Nästa kvinna på listan är Maria Mahler som endast nämns för att hon dog samma år som Gustav Mahler, hennes pappa, fick en hjärtattack och blev sparkad från Wienoperan och detta kallas de tre ödets slag i Gustav Mahlers liv. OK. Hon nämns för att hon dog vid "rätt" tidpunkt. Sen har vi då till slut Alma Mahler. Hon var alltså Gustav Mahlers (som fö är en av de douchiga snubbarna) fru, som också var kompositör! När hon och Gustav skulle gifta sig satte han dock ett ultimatum: du får inte komponera mer. Du ska fokusera på mig, min konst och mitt hem. Ok kanske lite modifierat citat... Men grunden är densamma! Gustav Mahler kunde inte stå ut med att ha en fru som också komponerade. Varför, förutom att han var en douche? Det kan vi aldrig veta säkert, men en kan ju tänka sig. Snubbar alltså. Fan vad trött en blir på dem! Tur att det finns kampvilja bland många av oss unga musiker. Vi vet och visar att vi inte vill ha det såhär längre! För finns det inga förebilder för oss, som visar att vi kan trots/för att vi är kvinnor kommer vi aldrig att veta det. Det måste finnas människor som visar att alla kan klara allt. Det måste finnas representation för alla, inom alla grupper. Du behöver inte vara man för att skriva musik. Du behöver vara människa.