it's like a screenplay of romeo and juliet/without the drama/made for each other

jag har ju glömt att berätta om den alldeles fantastiska upplevelsen jag hade i torsdags kväll!
för att förstå behöver man veta att ett: jag känner inte en enda människa på min gata och vet inte ens vad mina grannar heter och två: att jag inte gillar det för jag har bott här i tretton år.
så, i torsdags kväll satt min syster på studsmattan när jag kom incyklande i trädgården med håkan hellström i mina hellokitty-hörlurar. tro och tvivel började precis lagom framme vid vårt första äppelträd och jag var ju tvungen att sjunga med.
nittifyra hade jag ett fast jooobb, på pålsbageriet..

när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta, och jag sjöng färdigt hela låten.

och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför..

efter fem minuter och trettinio sekunder var tro och tvivel slut och jag tog av mig hörlurarna.

då hör jag och min syster applåder från ett fönster några hus bort och vi fnissar och pratar med han som bor där.

nu känner jag mig hemma i mitt kvarter igen.