lördag 4 januari 2014

Om behov och telefonen

Tänker tillbaka lite på när jag hade min gamla kära nokia3310 och tänker att HUR KUNDE JAG? Nu är jag den som ständigt är uppkopplad, tillgänglig för eftertanke, diskussion eller vanligt skitsnack. Jag älskar min telefon så orimligt mycket och jag undrar ibland lite vad den gör med mig. Den skapar ju ett bekräftelsebehov som inget annat, visst måste det vara så att alla känner igen besvikelsen av att vakna på morgonen och se att absolut ingenting har hänt. Att ingen har velat kontakta en (ehh nej kanske för att de har sovit.......). Absurt egentligen. Jag är verkligen inte en person som har sociala svårigheter utan snarare tvärtom, jag mår skitdåligt om jag inte har någon att hänga med, något att göra hela tiden. Så varför betyder uppmärksamheten jag får från min telefon mest? Varför kan jag inte bara vara en sån som lämnar telefonen hemma och tänker att det kan vänta? Kanske för att jag tycker om känslan av att vara behövd. Kanske är jag en som behöver andra, men inte för min egen skull utan för deras. Kanske är mitt behov=andras behov.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar