110301domsägerattdetärvårnu.

ibland, till exempel idag, blir jag helt tokig på mig själv, för hela min kropp vill bara explodera (BATERIA) av en massa olika känslor. idag har det varit alldeles extremt mycket faktiskt, så mycket att jag behöver få ut allting tror jag. så nu kör vi!

i morse när jag vaknade mådde jag fantastiskt, för jag hade sovmorgon och började klockan tio! så vid åtta någonting vaknade min kropp till och tänkte att ja, jag kan ligga här hur länge som helst. och det gjorde den också. när klockan var 0837 hade jag läst ut den senaste VI-tidningen och kände mig redo för en ny dag. morgonpasset rattades in och dagen flöt på i ett soft tempo med söta tanter på bussen och sånt. skolan var också himla trevlig, hade ensemble och åt lunch, och sen en grymgrym teaterlektion med genussnack och annat sånt där som faktiskt är himla intressant. efter det är jag alltid alltid trött på tisdagar, för då har jag spanskalektion. där var jag småsur och sov en snutt, och sen var jag pigg och glad och gick in till stan. fyndade på bokrean, fikade med train on fire och sanna. och lite med deras kära kamrat ludvig, köpte saker på skivlagret och spelade lite kontrabas. och sen kommer det allra mest knäppa idag: människor i min närhet börjar ta körkort och bli vuxna. när jag kom ut från min lektion träffar jag på en gammal vän som säger hejhejhallå,villduhaskjutshem?jagtogkörkortidag! och det är väl klart jag säger ja, men det är så sjukt att ha den känslan i kroppen att shitpommesfritesvärldenssnurrarpåJÄTTEFORTjagärvältypfortfarandetolv? knepigt är det. och det var det. mina vuxenreflektioner är slut. nu ska jag titta på explodera bateria och förtränga engelskaläxan tills imorgon. xxxmoi

✝ ♥

snygg kille hej.
är hemkommen och sjuk från en fantastisk österrikeresa med sju skiddagar och tre bussdagar. har kramat och retats med alla underbara konfirmander, käkat kaisersmarrN och kindersnitzel, druckit almdudler och såklart åkt skidor. är glad och försöker ignorera tankarna på att jag måste komma tillbaka till verkligheten nu och börja plugga litegrann. de tankarna har sin motpol i att jag är sjuk och har några teveserier att kika igenom. återgår till att ligga i sängen och snora. buhu.

mina finaste tv-serier!

...som ni kan titta igenom om ni saknar mig alldeles för mycket nästkommande vecka, då jag är i österrike! det kommer bli fettnajzZz. men ni kan ju ha det nice med grymma serier istället!

the o.c. 

 sex and the city

 desperate housewives

glee 

big bang theory

pretty little liars

 how i met your mother

jag gillar tjejserier med tusen klänningar och sångserier med mycket drama och kostymserier med bara humor. låter lite som en beskrivning av mig. hih.

det här med att skriva listor, diagram, grafer....

jag är ganska pedantisk. jag tycker om att veta var mina saker är. jag har kan i princip inte somna om det ligger kläder i högar på mitt golv, utan sover hellre då lite mindre och städar en halvtimme innan sängdags. så det känns ganska logiskt att jag gillar listor och sånt. för det gör jag. kanske har min pappa som faktiskt jobbar med diagram och undersökningar och sådär påverkat mig men jag behöver nästan en listan där jag kan bocka av ett mål och jag blir alltid så himla glad när jag ser att listan börjar bli mindre eller när det bara är halvt oviktiga saker kvar. då känns det bra. så denna veckan när jag har legat efter i skolan och dessutom fått en massa nya uppgifter och borde ha börjat packa till min österrike-resa på fredag (herregudherregudpåfredag), så har jag skrivit en lista. den står i viktighetsordning och lite i tidsordning, och nu är de fem första punkterna kvar. att det finns sex kvar gör inte så mycket, för de är inte så viktiga, det är lite mer laga-mammas-armbandspunkter än min första punkt: skriv-klart-historia-hemtentan-som-skulle-varit-inne-för-tre-veckor-sen. så nu är jag glad.
om någon reagerar över tidpunkten av detta blogginlägg, så drack jag två koppar kaffe efter klockan arton nollnoll i kväll. det var dumt gjort.

på tal om ♥-dagen

jag vill ha en pojke som håller mig i handen i hemköpskön och gör de andra flickorna avundsjuka. jag vill att han ska sjunga för mig bara av ingen anledning, sådär någon gång lite random. någon som är mer rolig än romantisk och en pojke som kastar gosedjur på mig när jag är dum. någon som slår vad om kyssar att han kan slå mig i tvspel och sen låter mig vinna. någon som retas med mig bara för att höra mitt skratt. någon som leker med mitt hår och överraskar mig med billiga tuggummiautomatsringar. någon som också gillar att ligga på en filt och räkna stjärnor. någon att köpa en massa analoga kameror och ta fula egobilder med. en pojke som vill ha vattenkrig inomhus. men mest av allt, en bästa vän som inte skulle göra mig ledsen utan bara få mig att skratta hela tiden.

110214behöverjagenssäganågotmer?

idag är det alla hjärtans dag. en dag av onödigt konsumerande, röda rosor och tråkiga chokladaskar säger vissa. en dag att påminnas om vilka man älskar och vilka man uppskattar säger andra. jag tycker lite såhär att den amerikanska versionen av valentines day med rosor som delas ut i skolan och ett kyss-stånd (hihi) som i glee där en quarterback står och säljer pussar bara är fånigt. att det skapar mer press på populära och att det ger dem utan blommor ännu sämre självförtroende. inte så himla bra.
men jag tycker ändå om alla hjärtans dag. kanske för att det är en dag då jag faktiskt kan visa alla i mitt liv hur bra dem är utan att bara få fniss tillbaka. kanske för att jag gillar muffinsen, kärleksmumsen och dumlekakorna vi åt tillsammans i klassen. kanske lite för att man hoppas på att få blommor. kanske för att man ser hur glad en lärare blir när det kommer ett blommogram instormande mitt under lektionen och det är från hennes man som hon har varit gift med hur länge som helst. ganska fint ändå.
fast egentligen tycker jag att kärleken borde uppskattas varje dag. varje dag borde vara alla hjärtans dag.
tänk hembakade godsaker varje dag! mums.
hur tänker ni? 

♥niärbra.

raden utav bleka stjärnors ljus/som står högt över mörka hus/finns det liv på mars?

och från ett glömskans kalejdoskop
helt utan saknad och enslig gråt
går hon sakta, så sakta hem
till sin vardag, nio till fem
som en skepnad bland många fler
men blir det aldrig nånting mer

annifrid lyngstad sjunger liv på mars

för alla oss som är lite för alternativa för mix megapol

381

je suis le parisien

är nyss hemkommen efter kvällens jobb/häng/festligheter. såg ut som ovan antyder då kvällens tema var byt kön, och jag är en cool_bryd_94, så jag blev le parisien. hade förutom det ni ser på le bild le vin och le baguette. det var trés trevligt!
på väg hem nös jag dessutom ut all min trötthet och opeppen försvann så nu ska jag ta tag i den där hemtentan som har legat och sett irriterande ut på mitt skrivbord i ungefär tre veckor. det är lite så som emblis uttryckte det när jag sa att nu när jag kommer hem ska jag plugga ordentligt: alltså, maja, det har du sagt till mig varje dag i hur länge? två veckor?
fast det är ganska svårt att börja plugga när man sitter och lyssnar på dricka-musik och hör folk utifrån skratta och ha det trevligt. blir lite lättare när man inser att de är trettioplus och när man tänker på att man ändå kan sova länge imorgon. puZzz

un manque de couleur

Och när jag ser dig, ser jag dig egentligen upp-och-ned
Men min hjärna vet bättre, den tar in dig och vänder dig rätt
Om du känner dig avskräckt när här finns en brist på färg, snälla, oroa dig inte älskling, det håller egentligen på att brista i sömmarna från att uppsluka allt i spektrat A till Ö.

Detta är på riktigt inte på låtsas, för första gången på flera år.
Alla brudarna i alla tjejiga tidningar kan inte få mig att känna mig mindre ensam, jag sträcker mig till telefonen för att ringa, klockan är tre minuter över sju och på din telefonsvarare sluddrar jag ett vädjande meddelande att du ska komma hem.
Men jag vet att det är för sent, jag skulle gett dig en orsak att stanna!

Detta är på riktigt, inte på låtsas för första gången på länge!

finaste filippas finaste översättning av finaste låten 

tre fina filmer från veckan som gått

♥  lejonkungen
♥  i rymden finns inga känslor
♥  skönheten och odjuret

moleskineanteckning 8/2

jag tycker om när solen börjar lysa igenom trädgrenarna och när isen börjar smälta så att man kan gå omkring och bara titta och tänka på annat utan att vara livrädd för att trilla.
jag tycker om när människor förstår mig utan att fråga hur allt är och när de säger hejdå två gånger och ger en extra lång kram.
jag tycker om när vuxna bryr sig om mig och kramas när det behövs och när de låter mig få gråta.
jag tycker om barn som springer mot sina syskon och hoppar upp i deras famn och barn som säger mamma mamma och sedan något helt obegripligt men mamman förstår precis.

le inspiration

bild 1-6: weheartit
bild 7-9: snygga halmstadmänniskor på facebook
bild 10: kontrabassektionen på the juilliard school i new york

vi borde lära oss av träden

"Få hjärtat att slå igen, låt fötterna gå igen. Böj dig inte, sträck dig uppåt. Låt ryggraden bli helt rak, låt näsan snudda himlen. Det kanske är skådespeleri, du kanske inte alls är så stolt, så stark, så modig men kanske kan kroppsspråket styra dina känslor. Du kanske blir starkare då. Ibland funkar det att spela teater. Fake it till you make it.

Men blommorna och träden spelar inte teater. De är lugna på ett annat sätt än vi. Deras rötter är djupt begravda i marken. De vet var de kommer ifrån"



känner precis så här just nu. underbara josefin k.