Den gröna cykeln - Wadjda

I fredags såg jag den första långfilmen som en saudiarabisk kvinna regisserat. Den heter på svenska Den gröna cykeln. Under inspelningen fick regissören, pga lagarna som råder i landet, sitta i en bil en bit bort, se vad som hände på en skärm och regissera via en walkie talkie. Detta är en värld som är så otroligt långt bort från min egen och att få en liten inblick i den är i sanning ett privilegium.

I en scen berättar mamman om släktträdet på väggen, där enbart männens namn finns med. När mamman lämnar rummet skriver Wadjda lugnt sitt namn på en liten pappersbit, sätter med en hårnål upp den på släktträdet och går mycket nöjd ut. Senare får vi se hur lappen ligger ihopskrynklad på ett bort. Wadjda plockar upp lappen och lägger den i fickan. Inget verkar ha förändrats, men hon vet att hon gjort en markering för förändring. I en annan scen tröttnar mamman på sin chaufför som alltid beter sig nedlåtande och avskedar honom. Dagen efter pratar hon i telefon med sin chef och säger att hon inte kan komma till jobbet idag. Först fattar jag ingenting och tänker bara att det där var fett oklart. Någon minut senare inser jag det: hon får inte köra bilen själv. Det finns inget sätt för henne att ta sig till sitt jobb.

Den gröna cykeln är en fantastisk film om en vanlig men ändå ovanlig flicka som vägrar finna sig i hur samhället ser ut, och på sitt eget lilla sätt gör uppror för att få det hon vill: den gröna cykeln - en symbol för så mycket mer. Se den!

Om ungdomars engagemang - vi kräver förändring

bild: Lina Neidestam

Det första jag gör på morgonen är att se vad som har hänt på min telefon. Jag kollar tre mailkonton, instagram, twitter och facebooks chatprogram. Sen öppnar jag datorn för att kolla facebook, bloglovin, blogger, hallandsposten och aftonbladet. Allt som oftast hittar jag några intressanta länkar i newsfeedet på facebook, så då läser jag dem. Jag läser om alla de företag med idiotiska tankar, sätter upp dem på den mentala bojkottslistan och lär mig av alla de som kontaktat företagen utan svar. Jag läser om någon som har åkt till Tanzania och berättar om kvinnosyn där, läser om palmoljan i Cloettas chokladbitar, läser om Unicefs nya satsning där du ska låta bli telefonen och skänka vatten. Jag har vänner som åker till alla delar av världen, Australien, Kambodja, Kenya eller Mexico för att lära sig om andra kulturer, lära sig om sig själva och för att göra världen till en lite bättre plats. Vi har växt upp och lever i ett samhälle där vi kan ta del av ny information på 10 sekunder, varför skulle vi inte utnyttja det och lära oss något nytt?

Jenny Strömstedt skriver i Expressen om att vi 90-talister "vill glida genom livet." Att vi är "luststyrda och har en osviklig "känna-efter" radar och vill undvika allt som smärtar och är tråkigt och som leder till personliga uppoffringar". Det vi faktiskt gör är att tänka utanför boxen Strömstedt känns så instängd i. Det stämmer att vi känner efter och gör det som känns bra. Vi vågar känna efter och göra det som är bra. Det som är bra kanske bara inte är det som Strömstedt tror. För det vi gör som känns bra är att göra världen bättre. Vi säger emot det som generationerna innan oss har låtit hända, för att vi vet att det är vi som måste göra det. Vi har växt upp i ett samhälle som inte har tagit hand om oss. Ett samhälle där skolan har gjorts om till något sämre, där betyg inte visar någonting om kunskap, där heltidsjobb är något som bara existerar i drömmar, där ett förstahandskontrakt på en lägenhet känns onåbart och konstigt. Vi vill inte att fler ska behöva ha det som vi haft, vare sig det är i Sverige, Iran eller Orange County. För även om vi haft det bra så vet vi att samhället kan göra det så mycket bättre. Att vi inte behöver ha det som vi haft det förr.

Ibland säger någon att en inte måste göra allt rätt. Att du ska fokusera på det du brinner för, vare sig det är feminism, antirasism eller veganism. Men vi brinner för allt. För vi vet att vi kan förändra och få makt. Vi är framtiden. Det kan skrivas krönikor, artiklar och blogginlägg som förklarar vår dumhet och inställning till livet, men vi vet bättre. Vi brinner. Vi brinner för en bättre värld, och var vi än står på den partipolitiska skalan så finns vårt engagemang där. Vi är trötta på en skola som inte tar hand om oss, att bli sedda som lata när vi egentligen är mitt inne i en depression, att inte få några jobb och att inte ha någonstans att bo; vi vill ha förändring. Vi kräver förändring.

Kristian Gidlund.

Saker som kan diskuteras med göteborgssemestern: att vi drack vin före øl = krøll, att Sanna kissade lite på sin sko eller att jag håller med om allt som står i F!s partiprogram. Men inget av det ska jag skriva om idag, för när jag kom hem till den lånade läggan efter ølen var jag inte så trött som jag trodde och jag såg då det senaste avsnittet av Jills veranda, det där Kristian Gidlund är med.

Jag skrev om Kristian när han levde och jag skrev om Kristian när han dog, och nu skriver jag om Kristian i efterhand. Jag har aldrig känt mig redo för någon annan att läsa det jag skrev då och jag gör det fortfarande inte, men efter detta programmet behövde text komma ut. 

Mitt första möte med Kristian var hans sommarprat 2013. Klart en hade hört talas om Sugarplum Fairy och att trummisen i bandet hade fått cancer, och klart en hade kikat in på hans blogg någon gång, men jag hade aldrig riktigt brytt mig. Sen kom sommaren och jag lyssnade på podcasts ungefär 24/7 och självklart även Sommar i P1. Kristians sommarprat blev början på en obsession, jag lyssnade på det i timmar, analyserade låtval och tänkte på ordval. Jag lyssnade på Värvet-avsnittet och pratade med min bästis om vilken fantastisk människa han var. Jag sträckläste bloggen och grät mig igenom nätter. Och nu kom Jills Veranda som en käftsmäll och tog mig tillbaka till allt jag kände för Kristian den sommaren. Det är ett lugn i hans blick och hans kroppsspråk som jag aldrig sett hos någon annan. Han har fått mig att känna så mycket; hopp, ångest, tro, kärlek och jag tycker att alla borde ta del av allt han lämnade efter sig.

Jag grät många gånger under de 58 minuter som Jills Veranda höll på; när jag först hörde hans röst igen, tolv minuter in - "i september fyller jag 30. om jag har tur.", när han vände sig om och log med ögonen, när han berättade om barnen han aldrig kommer få. Att han vill lära sig hur en packar en kombi. Tänker på hans familj och nära. Om vi som aldrig träffat Kristian, men blivit insläppta tack vare I kroppen min, kan känna så mycket för honom så vill jag inte ens reflektera över hur hans närhet hanterar hans död. Att se honom vara levande igen. Att tänka tanken att han borde funnits kvar. 

Länkar:
Blogg: I Kroppen Min
TV: Jills Veranda, Nashville
Radio: Kristians sommarprat
Podcast: Värvet med Kristian
Bok: I Kroppen Min : resan mot livets slut och alltings början

Kvinnors rättigheter, land för land!

Statistik är ju alltid roligt och extra mycket så om det gäller något viktigt! Här kan ni spana in det senaste tillskottet i samlingen av spännande statistik. Det är alltså The Guardian som med hjälp av FNs och Världsbankens information har tagit fram en interaktiv hemsida där en kan se hur det egentligen står till med jämställdheten i olika delar av världen. Här kan du enkelt välja en världsdel och ett land och därefter spana in hur landet lagstiftat kring bland annat sexuella trakasserier, abort, rätt till egendom och diskriminering. Spoiler alert: Sverige är inte alltid så himla bra som vi tror. På många områden har vi absolut kommit längre än andra men på andra ser det faktiskt inte särskilt bra ut. Det är dock inte mindre spännande för det! Jag har suttit i en halvtimme nu och bara bläddrat omkring bland all information som står där, gör det du med, här finns så himla mycket att lära sig! Gå in på The Guardians hemsida här!

dude recognize your privileges

Jag pratar ju ibland om att en som förtryckare som vill ha förändring måste vara allierad med den grupp en själv är med och förtrycker (t ex här). Detta är såklart inte alltid särskilt lätt, oräkneliga är de gånger jag har fått frågan från män om hur de ska kämpa för feminismen bäst. Därför kommer här ett tips till alla er som undrar hur en som man kan vara allierad i den feministiska kampen: en lista med 101 grejer du kan tänka på i ditt vardagliga liv för att vara med och förändra! Allt som står där är inte fantastiskt genomtänkt men mycket är vettigt. Textförfattaren riktar uttalat tipsen till heterosexuella cismän, vilket kanske inte är ultimat, men många av tipsen går att applicera på fler revolutioner och på fler förtryckargrupper. Så läs den och fundera över dina privilegier!

HÄR finns länken.

JAG LÖSER ETT MYSTERIUM

hejhej, jag har gått och blivit sjuk och vad bättre då att göra än att kolla på den bästa filmen of all times:

så jag ligger alltså nerbäddad i min säng med vitlök/ingefära/honung/mjölk/citron-te 

bredvid mig och snorar när filmen kommer till den här scenen:

FOUR FOR YOU GLEN COCO YOU GO GLEN COCO snörvlar jag lyckligt fram och börjar där med tänka lite på glen coco. vem är han vad gör han varför får han fyra candy canes när vi inte ens får se honom i bild??!??!! 

SO UNFAIR!!!! så här mycket får vi vanliga dödliga liksom se av glen coco: 

..och eftersom att jag inte har något bättre för mig (TUR FÖR ER VA) 

så påbörjas dagens arbete: en undersökning i vem fan glen coco är

...........

.......

......

.........

........

.........

........

spoiler alert

......

.....

.......

han är jättesöt

........

......

......

.......

 

I PRESENT TO YOU DAVID REALE - AKA GLEN COCO!!!!!!!!!!!! 

söt söt söt söt och fyra candy canes rik. en drömsnubbe helt enkelt

ok dagens intressanta information avslutad och mysteriumet löst

Om vikten av försvinna ett tag för att kunna njuta maximalt när en kommer tillbaka

Jag har ju alltså varit hemma i Halmstad en stund och hängt absurt mycket på mitt älskade Ölfiket (jag älskar alltså detta ställe så mycket att en bild på det hänger i mitt övningsrum... rimligt.). Vi har pratat om mycket oviktiga och viktiga grejer under alla timmar som spenderats där men i söndags så kom vi alltså in på det här med vikten av att åka iväg för att en ska kunna uppskatta det en har här hemma. Jag bor ju fem timmar bort med tåg och har varit hemma tre gånger sen i augusti, min kompis John bodde i Stockholm förra hösten  i fyra månader och hälsade inte på här hemma en enda gång. Vi pratade om att det såklart krävs en stor omställning, men att det är en nödvändig förändring som alla borde göra för att inse vad en har och värdesätter.

 Jag har faktiskt fått en bättre relation till alla jag vill ha en relation med sen jag flyttade bort från stan, och de jag inte vill ha en relation med har helt enkelt glidit iväg. Det kan ju låta lite hårt men det är sant. Jag uppskattar min familj, vårt fina hus och vårt aldrig tomma kylskåp mer. Jag uppskattar ölfiket och att alltid ha någon som vill träffa mig och att kunna prata om allt som har hänt för att vi har inte blivit trötta på varandra eftersom att vi ses så sällan. Det är helt enkelt jävligt gött att åka iväg och ha kul för att sen komma tillbaka och ha kul, alla borde göra det, hur läskigt det än känns i början så kommer det bli så mycket bättre!

Vila i frid köttbiten ✝

När jag åkte tåg hem till Halmstad från Arvika förra veckan satt jag och tjuvlyssnade på en massa samtal, bland annat ett mellan två tanter som satt och läste en tidning. Helt plötsligt hör jag den ena tanten kläcka ur sig ”VILA I FRID KÖTTBITEN!” ur en artikel i tidningen, och jag gjorde mig mentalt förberedd på att få höra en låååång negativ harang om hur människor minsann behöver kött och protein och vad ska en annars ha till sin potatis osv osv. Men den kom aldrig! Istället säger tanten ”åh vad bra att de skriver om detta. Jag har minst två köttfria dagar i veckan, så himla mycket kött behöver man ju inte.” och jag trodde jag skulle smälla av. Här kom en gigantisk fördom förbipromenerande och krossades lite sådär som det kan vara på en torsdagseftermiddag.

Det hade varit så skönt om alla var så positiva till en ganska enkel världsförbättring, så varför förstår inte alla grejen? Nu ska jag dock inte uttala mig för starkt, jag äter kött ibland och kan verkligen njuta av det, jag kallar mig alltså inte vegetarian eftersom att det är en stämpel med mycket innebörd som jag inte kan stå för än. MEN jag håller på och lära mig! Jag har tur som har lärt känna så mycket smarta personer som är engagerade och inte äter kött eller andra animaliska produkter och ju mer jag umgås med dem och reflekterar, desto svårare blir det för mig att själv äta kött utan att skämmas över min egen dåliga moral. Jag tänker att det enda som krävs är reflektion och öppenhet för något en kanske inte vet så mycket om.

 Jag tänkte också på när jag gick i trean på Sturegymnasiet, en ganska engagerad och politisk skola som ville införa en köttfri dag i veckan i skolans matsal, och jag minns att en fruktansvärt stor del av min klass var emot förslaget. Om inte ens vi radikala ungdomar förstår en sådan enkel sak som en random tant på tåget har kunnat lära sig vid 80 års ålder, hur ska vi då kunna förändra? Många av oss unga är nog väldigt låsta vid att just vårt tänk är rätt (hej mamma) men kanske är det inte alltid så? Ibland måste vi kanske lyssna till dem med längre livserfarenhet och större kunskap om vikten av att lyssna på andra och ompröva sina åsikter för sig själv för att kunna bli säker på var en står och vad en tycker. Vi måste ge det okända en chans för att lära oss mer och bli starkare i revolutionen.

Gemzöe - Feminism

”Den feministiska utopin måste syfta till att skapa ickeförtryckande former för tillfredsställandet av de mänskliga behov som kvinnor haft till uppgift att tillgodose.”

Jag är med på Feministbibliotekets läsutmaning Klassiska Kvinnor, och igår läste jag ut Gemzöes bok Feminism, en ganska akademisk bok som tar upp olika inriktningar inom feminismen, förklarar dem och ställer dem mot varandra. Den tar upp patriarkatet och förklarar det, pratar om vit feminism och om hur vi måste inkludera alla systrar i systerskapet och en massa andra saker. Jag lärde mig jättemycket, men boken kräver mycket fokus från läsaren. Det går inte att skumläsa Feminism, det krävs intresse och fokus men jag tycker att många av er borde läsa den då den är väldigt intressant och vi måste föra vår feminism framåt genom att vara bildade och ha belägg för vår fakta och världsbild. Det är precis vad den här boken ger oss.

”Grundbulten i den kritik feminismen framför av traditionell vetenskap är att det som där framställs som något som gäller alla människor i själva verket handlar endast om män. Det som vetenskapen kallar en universell sanning kritiserar feminismen för att vara en sanning formulerad av, om och för män.”

Trots att boken bara är dryga tvåhundra sidor lång tycker jag att den på ett djupt, smart och roligt sätt går igenom vår moderna feminism och de olika sätt en kan vara feminist på. Att den minsta lilla gemensamma grund vi tillsammans står på helt enkelt handlar om att kvinnor är underordnade män och att detta förhållande bör ändras. På tvåhundra sidor lyckas Gemzöe beskriva så otroligt mycket av vad feminism är och vad den behöver vara för att vi ska nå våra mål med världen och samhället. Läs den!

Nöjesguidens Malmö/Lundapris!

I helgen åkte jag ner från Wermlandet till Sydlandet av den fina anledning att Nöjesguiden hade gala i Malmö på fredagen, Instagramkontot @Kvinnohat var nominerade till Årets Media och jag var där som representant för vår aktionsgrupp! Tankesmedjan vann priset men det gjorde inte så mycket för vi hade så himla kul ändå och var mest nervösa för att behöva gå upp på sen och ta emot pris... Jag var där med Sara som bor i Malmö och hade fixat sovplats till mig i hennes lilla Möllan-kollektiv och vi hittade lite fint klotter på några toaletter! Det var ett härligt dygn och eftersom att Malmö faktiskt är my hometown så känner jag alltid ett litet lugn i kroppen när jag är där (även om jag bara bodde där mina sex första månader i livet...) och känner verkligen nu att någon dag tänker jag också bo i ett litet Möllan-kollektiv och vara en cool malmöit.

#femagenda - om preventivmedel

Veckans tema på #femagenda har varit att skriva om sjukvården och huruvida alla får samma bemötande inom den. Lägligt nog kom denna nyheten den fjärde februari och visade tydligt på hur fast vi är i de gamla könsrollerna att kvinnor är mer känsliga och bättre på att hand om andra, och att män inte är kapabla till att se efter sitt eget barn. Alla ni snubbar som läser detta, är det inte sjukt tråkigt att ses som känslomässigt handikappade? När ska ni tröttna och göra uppror mot könsroller med feminismen? Häng på bara, det blir roligare!

Men det var en liten parentes, jag tänkte idag skriva om ...........*~drum roll~*........... PREVENTIVMEDEL, och lite närmare bestämt p-piller, något som verkligen är ett klart tecken på ojämställdheten mellan kön i hälsofrågan. Jag har käkat p-piller sen jag var nyss fyllda femton, har hållt mig till samma märke sen dess och de har alltid funkat bra, och jag har liksom nästan alltid tänkt att det var en självklarhet att en tar p-piller och att de funkar så när jag fick höra om hormoner och skit som påverkar kroppen blev jag nästan i chock. Varför ska vi tvingas hålla på med sånt här om det får oss att må sämre, tänkte jag, och det tycker jag fortfarande är himla ologiskt efter att jag läste det här (1, 2, 3). Här finns det alltså preventivmedel för män, utan biverkningar, som inte produceras för att de är just det - till för män. Istället för att producera och introducera detta till marknaden väljer företag alltså att "låta det fortsätta som det alltid har varit". Tråkigt med trångsynthet, och framförallt när det skadar så många som p-piller faktiskt gör.

Jag tror och hoppas att det en gång kommer finnas preventivmedel för alla som behöver det, utan biverkningar för någon, men ibland blir en ju tveksam. Om de redan finns men inte distribueras ut, hur ska vi då kunna använda dem? Nej just det, det kan vi inte. SNUBBAR! Har ni omslutande sex - visa att ni vill ha preventivmedel. Tryck på apotek och läkare, skriv artiklar eller blogginlägg och visa att ni vill göra en förändring!

NEWSFLASH: det är inga subtila signaler

Satt och surfade och hamnade av en något oklar anledning inne på familjeliv och flashback. Efter en stund spenderad på dessa två hemsidor kom jag (av en kanske inte så oklar anledning) att tänka på det här med att många snubbar säger att deras flickvänner typ tror att de är tankeläsare och hur de inte förstår kvinnors subtila signaler. Jag har en newsflash för er: det är inga subtila signaler! Det är klara och tydliga signaler som inte är svåra att tolka om en växt upp med tillåtelse att känna och uttrycka känslor. Problemet är alltså inte att din flickvän säger nej när hon menar ja (LOL OK HÖRNI NEJ=NEJ), problemet kommer betydligt djupare ifrån än så och beror till stor del på det här med patriarkatet och dess könsroller. Män fostras in i den starka, tysta machorollen medan kvinnor fostras in i den känsliga, omtänksamma kvinnorollen. Män ska ju som bekant enligt mansrollen inte visa eller knappt ens känna känslor och därmed ska alltså kvinnan sköta hela det känslomässiga arbetet i heteroförhållanden, samhällen och på alla andra ställen.

Feminismen handlar inte enbart om att göra det bättre för kvinnor, så som vissa verkar tro, det handlar om att göra världen bättre för alla. Det handlar om att låta alla vara sig själva (mycket på detta temat på sista tiden, huh?), om att ge alla lika chans att utveckla hela personer och inte bara en viss roll. Alla behöver få känna känslor och alla behöver få känna sig starka. Alla behöver känna att de är värda något som personer, inte bara för att de uppfyller normens krav på det kön en har utanför att de är den de är. Många snubbar måste lära sig att känna och visa känslor men det är säkert inte alltid så lätt. Strukturerna är tyngre än att det går på en dag men de håller på att luckras upp. Vi kommer en dag tillåta varandra att vara personer, inte kön.


(jag ber om ursäkt för ev hetero- och cis-normativitet i detta inlägg.)

live and let love!

såg denna videon och fick så mycket hopp. jag kände bara att framtiden kommer se tillbaka på oss och säga att tänk att en gång i tiden fanns det en tid när inte alla fick älska varandra. när alla inte fick vara sig själva och när personer torterades, togs iväg, mördades för att de var den de var. de ska säga att det var nu det hände. det var nu världen förändrades och blev så otroligt mycket bättre.

Alkoholnormen

Jag tänker allt oftare på alkoholnormen som omringar mig på alla sidor. Tänker på när jag var på studentbal och en klasskompis spydde och åkte hem klockan tio efter alldeles för många drinkar. Tänker på valfritt nyår efter 2008 och att minst en vän legat däckad på soffan, i snön, i någons dusch eller i princip var som helst där hen helt enkelt inte orkat stå upp längre. Tänker på hur många av mina vänner som jag sett gråta mellan Aladdin och Ölfiket och tänker på hur många jag sett kräkas i gränden. Tänker på hur många slagsmål jag hört om utanför Moon och på hur polisbilarna (plural) alltid står där, redo att ta hand om någon som behöver det. Tänker på hur stor del av mitt sociala liv som består i att vi går ut och tar en öl, du kan komma hem till mig på ett glas vin eller vi ska bara ta en shot ikväll, *yolo*. Tänker på fulla bilister som kört på personer på väg hem och på den gången på Wilmas när en snubbe frågade om jag kunde köra honom hem för han var full och ville inte krascha bilen? Att jag svarade att jag inte har något körkort och han sa det gör inget, det är inga poliser ute idag ändå.

Jag tänker på hur spänningen i att dricka alkohol inte finns längre trots att jag inte ens får handla på systemet än. Tänker på vilken stor del alkohol har i vår kultur och hur glad jag är att den inte skadat mig mer än vad den kunde ha gjort. Tänker framförallt på alla de som tagit rejäl skada av alkoholen och hur jag hoppas att de kan må bra ändå.

☆¸.•°*”˜˜”*°•.¸☆GUDRUNMÅNDAG☆¸.•°*”˜˜”*°•.¸☆

Arnholm: Jag är liberal. [...] jag tror inte på statssocialism!
Schyman: Du får kalla det vad du vill. Jag tänker inte vänta i flera hundra år tills det blir rättvisa löner och rättvisa pensioner.
 
Igår sändes det fjärde avsnittet av Agenda för säsongen och i ungefär den första kvarten diskuterar jämställdhetsminister Maria Arnholm och en av Feministiskt Initiativs talespersoner Gudrun Schyman kring feminism och jämställdhet i Sverige, och hur vi kan/ska/bör få vårt land och vår värld att bli mer jämställd. En mycket spännande och sevärd debatt, så se den här!

Gudrun Schyman är en fantastisk retoriker och antagligen Sveriges bästa politiker. I december var jag och två av mina bästa feministkompisar och såg och hörde henne prata på Nöjesfabriken i Karlstad. Nu finns äntligen samma föreläsning från en gång i Stockholm ute på Youtube! Kolla här och fundera en gång till över vad ni röstar på i maj och september.